Industri 4.0 – ger bra chanser för legolackerare

Den nya industriella revolutionen, med skräddarsydd tillverkning styrd via internet, måste delas upp i moduler för att bli hanterlig. Och där kommer underleverantörerna in.

Så resonerar Dr Oliver Tiedje, tysk forskare från Stuttgart. Han ska på mässan Scandinavian Coating i Göteborg föreläsa om hur lackeringsbranschen påverkas av Tysklands stora satsning på uppkopplad tillverkning.
Industri 4.0 kan sägas vara industrins del av vad som kallas ”sakernas internet”. Tillverkningskedjan styrs via numerisk simulering och genom att maskiner och produkter är uppkopplade till nätet. Varje produkt bär med sig information om hur den ska tillverkas.
Det räknas som den fjärde industriella revolutionen – efter ångmaskinen, elektriciteten och elektroniken.
Oliver Tiedje målar upp en bakgrund till utvecklingen genom att visa på två ”megatrender”. Den ena handlar om hållbarhet.
– När ekonomin vuxit har förbrukningen av resurser gått åt samma håll. Men nu måste vi skapa tillväxt utan att öka förbrukningen av energi, material, kapital, tid, säger Oliver Tiedje.
Den andra megatrenden är individualisering av produkter. Det handlar om fler modeller, kortare livscykler – ja, att kunden rentav beställer sin egen design.
– Varje kund vill ha ett objekt gjort just för honom. För bägge dessa megatrender behöver vi en mer flexibel produktion, där maskiner talar med varandra och kanske även med kunden.
Han påpekar att ytbehandling är en intressant bransch ur dessa aspekter. Det är enklare att individualisera ytor och färger än en produkts tredimensionella grunddrag.
Ett problem är att lackeringsanläggningar ofta utgör stora enheter i integrerade fabriker. Då är det svårt att kombinera flexibilitet i lackeringen med andra flöden i fabriken.
– Därför försöker vi komma fram till modulära mindre anläggningar.
Det handlar om att dela in produktionen i steg. Där ska utrustningen inte bara styras via internet utan ha sensorer som kommunicerar med produkterna, med andra maskiner i kedjan och med omgivningen.
– Varje maskin ska reagera på den information de får från kommunikationssystemet och miljön. Det kan handla om att mäta temperaturer och pH-värden för att till det anpassa blandningen av kemikalier.
Utvecklingen leder fram till anläggningar som både blir mer mångsidiga och resurseffektiva.
Men det låter också som tunga och dyra investeringar?
– Nej, jag tror inte det. Jo, talar vi om allt som ska in i Industri 4.0, då blir det stora förändringar. Men jag tror att man även här måste dela in processen i små delar, som blir enklare att hantera.
Även med denna teknik kan produkter läggas ut för lackering hos fristående företag.
– Just genom att splittra processen kan man lösa detta. Man tror ofta att numerisk simulering bara är för stora tillverkare. Men det kommer fram även för små. Vi har flera exempel, säger Oliver Tiedje och påpekar att forskarna på hans institut i Stuttgart i hög grad arbetar med små och medelstora företag.
Det krävs mycket standardiseringsarbete hos leverantörer av utrustning för att maskiner ska kunna tala med varandra i en hel kedja. Det kan verka övermäktigt, men Oliver Tiedje påpekar återigen vikten av att börja enkelt och dela upp processen i steg.
– Man kan börja med att ha två maskiner som talar med varandra.

Så hur långt borta är egentligen Industri 4.0?
– Det tar tid. Men företagen har börjat prata om Industri 4.0, exempelvis tillverkarna av lackeringsutrustning. Det tar dock några år innan vi har kompletta system med både hård- och mjukvara.